supernurse

Så har jag nu äntligen fått det jag länge trott bekräftat av farbror doktor. Tidigare under graviditeten fick jag åka till akuten pga kraftiga rygg och buksmärtor. Dr då visste inte vad det var men skrev ut lite smärtstillande som hjälpt hyffsat. Har egentligen inte fått så ont som då igen utan mest lite småont då och då. Har själv forskat i det och trott det varit gallan som spökat. Måndagsnatt kom den hiskliga smärtan tillbaka. Så även tisdagnatt. Tisdagsnatten var överjävlig, klättrade på väggarna här hemma, trodde jag skulle krevera. T ringde till förlossningen (som vi blivit tillsagda att göra) och dom tyckte vi skulle komma in med detsamma. Väl inne kopplade dom CTG och tog en radda prover och kontroller. Utesluta havandeskapsförgiftning kunde de göra. Däremot kunde det konstateras att det rörde sig om gallstensanfall. Så nu vet jag iaf vad det är om det dyker upp igen och har nu fått ordentligt smärtstillande som ska hjälpa.

CTG:n visade att bebis mår finfint. Visade också att jag har ordentligt kraftiga förvärkar och barnmorskan fick stora ögon och sa att det kanske är för att jag har värkar som jag har ont i ryggen, men som sagt, det kunde ju sedan uteslutas. Att jag har ordentliga förvärkar har jag anat....med tanke på hur man mår och var man har ont. Men bara därför behöver det ju inte betyda att bebis kommer nu nu. Det kan ju lika gärna dröja veckor. Slemproppen misstänker jag har lossnat nu i omgångar. Idag 37 fullgångna veckor= bebis är färdiggräddad för att ploppa ut. Men här hemma råder kaos fortfarande efter köksrenoveringen så pyret får gärna låta sig vänta ett par veckor till. Och med tanke på att vi nästa helg ska bila ner till växjö och bröllop så får lillskrutt åtminstonde hålla sig kvar där inne tills efter dess. Att gå över BFdatumet 2 veckor känns för mig idag helt ok, men lär väl få äta upp dom orden när jag väl är där ;)

Köket....är näääästan färdigt. Det blir sååå fint, ja, till och med finare än bilden jag haft i huvudet. Än är det lite pickel kvar så bilder får låta sig väntas här på bloggen så länge.

Det är sjukt vad mkt drömmar jag drömmer nu för tiden. Dom flesta är av helt sjukt slag...och många handlar om graviditeten. Senast igårmorse drömde jag en riktig rolig dröm:

Pappa skulle komma hit med socklar till nya köket. Det är ett par meter sockel vi behöver. Han kom i firmalastbilen och körde in här på gården , bad mig komma ut till lastbilen. Han öppnade flaket å då får jag se att förrutom socklar hade han lastat lastbilen full med Ob-tamponger. Jag frågar vad han ska med alla tamponger till å han svarar att han köpt dom till mig för att han läst ngnstans att jag skulle blöda i 1 år efter förlossningen. Jag svarar honom att man rekomederats att inte använda tampong på ett år efter förlossningen. Pappa tycker då att vi ska köra in tampongerna på baksidan å göra en borg av dom tills jag kan använda dom. Han menar på att dom är ju inplastade så dom klarar ju regn å snö. Mkt riktigt så lastar vi av alla tamponger å bygger en borg av dom här på baksidan...där får dom vara tills jag kan använda dom.

Hehe, tänk vilken snäll pappa jag har ;)

Igår em var jag å T på studiebesök på förlossningsavdelningen...shit pommes vad verkligt allt blev. Å tänk va nära det är nu....

...det är precis vad det är här hemma för tillfället. Helgen spenderade T med att riva vårat kära kök från -86 med vinda gulnade furuluckor. Jag kan lova att han fick slita rätt så bra....men tillslut så återstod i princip bara fyra väggar, golv och tak. Igår kom svärfar hit ifrån växjö och ska tillsammans med min papi bygga upp det nya köket. Så igår fm stod blåvalen Annelie på pallen å spacklade å målade väggar, vilket resulterade i sköna känningar av foglossning denna natt.

Ja, nog känns det allt att man är gravid. Idag gick jag in i v.36, dvs 35 fulla veckor = endast 5 veckor kvar till BF! Däremellan kan det ju faktiskt hända saker allt från om 3 till upp till 7veckor. Jag hoppas ju att jag ska vara en bland de  5 % som prickar in förlossning på BF. Det känns som 3 veckor är för tidigt och jag kan med säkerhet lova att jag inte har lust att gå över 2 veckor heller. Men....i slutändan så har jag ju iaf inget att säga till om...och för den delen spelar det ju inte så stor roll heller NÄR bebis behagar komma ut, huvudsaken är ju bara att lillskrutt mår bra. Det börjar närma sig och jag kan erkänna att jag börjar bli lite nervös....

Svärfar hade från Växjö med sig en alldeles underbar vagga som han byggt åt vår lilla parvel (bilder kommer senare). Jag är säker på att där kommer många timmars skönhetsömn spenderas.

Om några få timmar ska jag å T bege oss på andra träffen med föräldragruppen. Idag står smärtlindring på schemat... Därefter skall jag ner på stan för att träffa tjejerna över en middag. Ska bli såå nice!

.....är slut. Kom hem för en vecka sedan, lördagnatt. så i söndags var jag med tjejerna på grönan och körde sjukamp. Samma dag bröt även en mindre trevlig förkylning ut som gjorde mig sängliggandes ett par dagar. I onsdags kom T:s bror med familj hit på besök från Växjö. Spenderade ett par riktigt trevliga dagar med dom. Å nu är vi här, lördag......och mångas semestrar är slut. Jag är ledig ett tag till ;)

Men åter till semestern... Vår första anhalt blev som i tidigare inlägg nämnts Lysekil. Där mötte vi upp Lina och Martin. Det var ett par trevliga dagar och kvällar tillsammans med besök på akvarium och ett par middagar på restaurang. Tyvärr var vädret inte på topp, mer än sista dagen, som jag å T spenderade i ett vackert naturreservat. därefter begav jag å T oss till halmstad och hälsade på svärföräldrarna. Så även där spenderade vi några dagar. Vädret var inte på topp där heller men var klart finare. Så det blev även ett litet dopp. Var in en sväng på festival och det blev en hel del grillandes och ett par rundor kortspel. Halmstad och svärföräldrar....sedan styrde kosan mot Helsingborg och mina föräldrar. Gjorde ett par utflykter därifrån till Landskrona och Råå. Mamis födelsedag firades...i Helsingör. Efter ett par trevliga dagar i skåneland åkte jag och T på en liten nostalgitripp till Karlskrona och spenderade sista dagarna på semesertrippen där alena. Och äntligen kom strålande solsken som bjöd på härliga lata dagar på klippor och i plurret.


Den 26:e juli meddelade även en kär vän, Camilla, att hennes lilla Sonnie hade anlänt...3 veckor för tidigt. Så den 27:e så blev det, efter 2 års tid, ett kärt återseende i Karlshamn med henne. Fick även träffa hennes fina familj och hennes alldeles bedårande och jättelilla Sonnie. Han var sååå ljuvlig!!!

Natten den 27:e var vi åter hemma i Uppsala. Och jag säger det igen...borta bra men hemma är ändå bäst!