supernurse

.....å min födelsedag. Har fått en massa fina presenter av Tobbe hela denna månad (snacka om att jag är bortskämd) å imorse väckte han mig före kl.6 för att ge mig den sista, för en gång skull åt vi även frukost tillsammans. Det har varit en toppendag, en av de bästa dagarna på mkt länge. Känner mig så lycklig idag. Jag (å pyret) var ute på en liten promenad i det underbara vädret. Med ett leende på läpparna gick jag där å pratade för mig själv (ja, egentligen pratade jag ju med pyret men det fattade nog inte förbipasserande). Köpte mig en tidning och satte mig i solen och bara njöt. Bebis levde om där inne.

Var idag även till apoteket och köpte hyperton saltlösning mot min nästäppa. Har bestämt en gång för alla att jag ska försöka göra mig kvitt Nasin-beroendet. Hör ni det nu alla- Jag försöker!

Idag fick jag dra en minst sagt lättnandes suck. En sten föll från mitt bröst. Nu kan jag äntligen andas ut. Eller kan man någonsin det?

Var i måndags på rutinultraljudet. Det ska ju vara en solskensdag då man går hem och är världens lyckligaste efter sitt möte med sin älskade bebis. Men ack..så var det då INTE för min och T:s del. Barnmorskan sa att bebis såg normal och frisk ut ända tills hon tittade närmare på hjärnan. Två cystor uppenbarade sig. Fy fan...vår bebis hade cystor i hjärnan, mitt hjärta stannade. Barnmorskan sa att de skulle försvinna och inte var farliga men att de kunde innebära ngt-så vi skulle få en tid å prata med läkare. Såklart trodde man att detta var slutet, var helt förtvivlad. Träffade läkare senare på dagen som förklarade att cystorna innebar en ökad risk för kromosomavvikelser(då talar vi inte om "bara" Down Syndrom utan också om värre avvikelser som innebär att fostret ej kan överleva) - men också att det inte behövde vara någonting. För oss var det ingen tvekan utan vi gjorde fostervattensprov direkt och fick sedan gå hem och vila och vänta på svar i 2 dagar. Idag fick vi svaret- det visade ingen kromosomavvikelse, cystorna kommer försvinna och bebis mår bra. Ni anar inte hur skönt det var att höra läkaren säga dom magiska orden. Jag är helt omtumlad-helt matt. Det har varit jobbiga dagar i denna ovisshet. Men nu är jag så obeskrivligt lättad och lycklig!!

Vi blev tillbakaflyttade en hel dag, så nu är beräknad ankomst för bebis 18:e september.

Jag pratatde med Fia igår om det här med cravings (hon är för övrigt beräknad 3 dagar före mig för tillfället!). Vid Fias förra graviditet med Molly var det ett måste med semlor. Nu berättade hon att det var Big Macburgare å glass som gällde. Kan själv inte riktigt komma på ngt ha begär jag fått ännu, mer än att jag älskar frukt (å då helst citrusfrukter) och helt plötsligt är det mest surt godis i godispåsen när jag plockat på mig lösgodis. Något annat jag är helt såld på för tillfället är att tvätta händerna i kallt vatten. Vet inte om det kanske kan ha å göra med att jag e så varm hela tiden.... När jag ändå pratar vatten så kom jag på att det inte går en dag här hemma utan att kylen är laddad med ngt kolsyrat vatten, å då helst loka citron! Cravings or not, så kom vi iaf fram till att man kanske inte ska göra det värre än det behöver va å moffa i sig vad som helst när som helst. Men däremot så måste man väl få unna sig lite extra lite oftare!? Man är ju ändå gravid....eller hur? Kom på att Kebab i bröd inte heller är så dumt ;)