Va hände?

Ja, även jag måste bara få det ur mig: Hur f-n gick det till? Även jag rasar mot rösterna....fattar ingenting! Jag är en av alla idolbitna och som favorit stod Daniel...hur f-n kunde det gå såhär?

För han var ju klart värdig finalist i globen...eller hur?





Ny adress!

Japp...nu har vi flyttat! I lördags tog jag å Tobbe hjälp av våra mamis å papis att flytta till nya lyan. Det gick som smort och idag påbörjade jag the never ending story = renoveringen. MEN...det känns jättekul, vi är laddade för lite jobb. Ska bli kul att få forma vårt nya hem. Här blir vi nog långvariga....får plats med ett par kottar oxå!

Pappa Birger blev förkyld i helgen...sen blev det Tobbes tur att få ligga hemma...nu känner jag att det är på gång för min del oxå. Jag hoppas att Echinagard räddar mig!

Ute är det grått kallt och mörkt...vill ha vår å sommar! Längtar tills det blir ljusare igen. För min del behövs inte längre några gravhormoner för att jag ska känna mig däck, det räcker gott å väl med att det är denna mörka trista årstid. Skulle vilja gå i ide å vakna upp lagom till våren.

Nä...lägga sig å sova nu. Imorgon är det en dag med spackeln i handen!

Kram å natti!

4 veckor har gått...

...sedan jag fick konstaterat att kotten inte fanns där i magen. Det har varit 4 omtumlande veckor. Jag kan fortfarande inte sluta tänka på hur det hade varit om det hade gått som det borde... Jag hade gått in i 18:e veckan i så fall..

Det var skönt att efter 2 veckor komma tillbaka till jobbet. Samtidigt var det jobbigt. Många visste fortfarande inte om vad som hänt och grattade och lyckönskade. Sen allas hejarrop om att jag är så ung...har tiden framför mig...bara på`t igen! Ja, det har varit tufft... Det är inte det man vill höra...men jag tröstar mig med att folk inte vet vad dom ska säga.

Några som verkligen betytt mkt för mig denna tid är mina allra närmsta. Dom har lyssnat..inte alla peppande ord...utan bara visat att dom funnits där för mig. Jag älskar er!

Mamma till en av mina bästa vänner....hon sa att hon trodde att det var en kräsen liten rackare som inte tänkt att komma förrän allt var klart o ordnat. Det är ngt som jag vill tro på. Att kotten helt enkelt lämnar över till ngn annan när vi väl fått ordning på allt.

En av mina närmsta vänner sa ngt som jag verkligen hoppas att jag ska känna en dag. Att när jag ngn gång får en liten krabat, verkligen känna att det fanns en mening med det som hände. Att det då kommer kännas självklart att det är den "nya" lilla krabaten som är menad för oss...

Hur som helst så känns det som om jag börjar se framåt. Det var helt enkelt inte menat...inte just nu!

Nu har jag ngt helt annat att tänka på och se fram emot... På torsdag börjar flytten till nya lägenheten!

RSS 2.0