supernurse

Idag (eller, ja nu när klockan passerat 24.00 så är det egentligen igår) så blev Neo en vecka. EN VECKA!! Tiden har gått sjukt fort å älsklingen har blivit stor ;)! Första veckan för Neo på moder jord har nog varit ganska harmonisk och en bra vecka, han är en mkt snäll gosse som finner sig i det mesta. Sover, äter och skiter, precis som det ska vara :).Tur är väl det, för mamma Annelie har inte varit lika lugn och harmonisk kan jag lova. Underbart? Javisst, det är den bästa veckan i mitt liv. Kaotiskt? JAAAA!!!

Här hemma har rådit den omtalade kaosen till fullo: lyckotårar, tårar av smärta, hysteriska skrattattacker, porrstjärnebröst som gjort ONT, urlakad efter snitt, oro för att Neo inte ska må bra (ja, nojjig, jag vet), amma konstant utan vila, typ 5timmar back i sömn/natt......you name it! MEN....trots kaos och trots omständigheter runt förlossning (den gick ju fint iaf) så mår jag bättre än jag någonsin gjort. Jag är lyckligare än någonsin. Äran för dessa känslor kan bara Neo få. Men även pappa Tobbe måste få kredit. Utan honom under förlossningen hade det aldrig gått. Även livet som pappa klarar han med bravur samtidigt som han ställer upp för mig till 100%. Ja, han är helt enkelt toppen, en SUPERPAPPA, och mannen i mitt liv.