Onsdag 5/11 och...HEMMA!!!
Ja...nu är jag hemma! Jag blev utskriven i måndags efter en helgs permision. Det var ljuvligt att bli utskriven och jag kände mig FRI!! Sen i fredags har det varit berg och dal för min del. Från lyckorus till ett rent helvete. Det är mestadels alldeles underbart att vara hemma och få vara med familjen men dessa djävulska bakslagastunder kommer nog följa mig ett tag. Det är inte förrän nu när man är hemma som jag verkligen känner hur svag jag faktiskt är. Jag är 28år men känner mig oftast som 100år.
Jag orkar mig ut på lite promenader och det är som balsam för själen....min kropp mår nog ganska bra av det oxå.
Det blev 4 veckor på sjukhus för min del. Jag ser tillbaka på dessa veckor och skrattar...ja, helst av allt vill jag skratta åt hur jag var...vem jag blev en stund där i sängen (jag kan lova att jag var inte mig själv för 5 öre). Men det är inte bara med skratt jag ser tillbaka...det är mkt sorg oxå. Jag måste det låta smälta in och försök acceptera. Ja, jag vill ju helst bara glömma helvetet och bara blicka framåt.
Men men....det har givit mig erfarenheter. I mitt jobb men även som jag Annelie. En dag kanske jag kan se ngn mening med även detta...vem vet.Hur som helst, jag är hemma nu och det är det som är huvudsaken. Jag mår bättre och bättre hela tiden. Blir lite starkare för varje dag.
Neo.....har hunnit bli 6 veckor....idag!!! Han är världens goaste. Jag tror han tycker det är ganska så skönt att mamma börjar bli normal och att vi äntligen är hemma. Hur som helst...han är såå snäll och finner sig i det mesta. Men lille gossen börjar bli stor och en liten person...därmed även en egen liten vilja, vilket är alldeles underbart att se.
Jag har ju lovat lite bilder på Neo och hans första tid här hos oss, so here we go:
På pappas arm Första mötet med Ut å åka bil Jättehungrig!!
mormor å morfar.
På sjukhus:
Äntligen hemma...å på väg ut på promenad:
Jag orkar mig ut på lite promenader och det är som balsam för själen....min kropp mår nog ganska bra av det oxå.
Det blev 4 veckor på sjukhus för min del. Jag ser tillbaka på dessa veckor och skrattar...ja, helst av allt vill jag skratta åt hur jag var...vem jag blev en stund där i sängen (jag kan lova att jag var inte mig själv för 5 öre). Men det är inte bara med skratt jag ser tillbaka...det är mkt sorg oxå. Jag måste det låta smälta in och försök acceptera. Ja, jag vill ju helst bara glömma helvetet och bara blicka framåt.
Men men....det har givit mig erfarenheter. I mitt jobb men även som jag Annelie. En dag kanske jag kan se ngn mening med även detta...vem vet.Hur som helst, jag är hemma nu och det är det som är huvudsaken. Jag mår bättre och bättre hela tiden. Blir lite starkare för varje dag.
Neo.....har hunnit bli 6 veckor....idag!!! Han är världens goaste. Jag tror han tycker det är ganska så skönt att mamma börjar bli normal och att vi äntligen är hemma. Hur som helst...han är såå snäll och finner sig i det mesta. Men lille gossen börjar bli stor och en liten person...därmed även en egen liten vilja, vilket är alldeles underbart att se.
Jag har ju lovat lite bilder på Neo och hans första tid här hos oss, so here we go:
Innan sjukhus:
På pappas arm Första mötet med Ut å åka bil Jättehungrig!!
mormor å morfar.
På sjukhus:
Äntligen hemma...å på väg ut på promenad:
Kommentarer
Postat av: Jossan
Hej Annelie och Välkommen hem!! Gud så söt han är Neo, Pappa upp idagen:)
Postat av: Fiafiore
Du är grym Annelie, men det vet du redan! Å bilderna på Neo - är helt underbara!!!
Hoppas vi syns snart! Kram a lot!
Postat av: Sara
Hej
Skönt att ni äntligen är hemma igen.
Ta hand om tiden och tänk på att ta det lungt även om det inte är det du vill!
Många kramar, hoppas vi ses snart!
Trackback
