supernurse

Ja,jag kan ju då bara meddela att jag absolut INTE just nu gör rätt för namnet på denna blogg. Igårkväll var första passet efter 4 veckors semester. Det är sjukt hur mycket som hinner raderas i hjärnan på denna tid. Det började redan innan jag stämplat in mig. Kunde absolut inte minnas vad vi har för kod till omklädningsrummet. Som väl va kom en arbetskamrat till min undsättning. Hittar sedan inte i de nya lokalerna. Allt jag tar mig an under detta pass tar sååå lååååånnnnggg tid. Glömmer bort hur man programmerar smärtpumparna och står som frågetecken inne hos patienterna. Som väl är jobbar jag i team med den mest positiva uska jag någonsin träffat så jag måste medge att det är hon som får bli räddningen för denna hemska kväll.

Panik!! Är det nu tänkt att man ska jobba och slita i 48 veckor tills nästa semester?!! 48 veckor!! Jag och T har pratat om att åka på en weekend ganska snart. Lutar åt Warzawa om ungefär 3 veckor, inväntar bara lönen. Det är väl sådana små ljuspunkter man får försöka förgylla vardagen med framöver.

Nä, dags att svida om.... Jobbet  kallar!!!